Här kommer en liten fin naturupplevelse från valborgsmässohelgen.
Föräldrarnas sommarställe skulle öppnas för säsongen och vi firade det med varsitt glas roséskumpa. När vi satt där i solen på baksidan som vätter ut mot en fin, avskild vik så fick vi plötsligt syn på något som liknade en säl bara tjugotalet meter från stranden. Den betedde sig väldigt konstigt och till en början var vi inte helt säkra på vad vi såg men efter några minuter med kikare så insåg vi att det ändå måste vara en liten säl. Det är en grund vik, kanske max en meter djup där sälen låg, och vi hade aldrig sett säl där ute över huvud taget så det var en ganska udda upplevelse.
Sälen låg kvar länge på samma plats, sprattlade runt under vattnet och kom med ibland upp till ytan för att flåsa ett par sekunder och sedan försvinna ned igen. Jag började tro att den hade fastnat i ett fiskenät och inte kunde ta sig loss så jag drog på mig stövlarna och ett par rejäla handskar och knatade ut en bit i vattnet. Tro nu för all del inte att jag är någon form av djurvetare eller naturmänniska. Nej, i det här läget är jag bara en snäll, naiv kille med stora handskar som har fått för sig att trassla ut en vettskrämd, vild säl ur ett nät.
Jag kom väl ut ungefär halvvägs innan det började bli för djupt för stövlarna så jag stannade upp och spanade från lite närmare håll. Sälen låg kvar och fortsatte bete sig likadant så jag fortsatte tro att något var galet, ända tills jag fick syn på stora fenor och insåg att den lilla sälen kämpade med en riktig baddare till fisk som den hade lyckts fånga.
Försiktigt plumsade jag tillbaka upp på land och upp till verandan. Väl där tog jag fram mobilen och filmade genom en handhållen liten kikare (inte helt lätt!) under tiden som sälen mumsade i sig av sitt byte. Efter ett tag så fick även måsarna syn på kalaset och försökte snappa åt sig bitar, först då simmade sälen iväg en bit för att få vara ifred.
Här har ni filmsnutten. Vad tror ni, har jag någon framtid som naturfilmare? Eller är det kanske djurskyddare jag ska bli? Jag har ju redan stövlarna och handskarna.
2 kommentarer:
Kan du åstadkomma detta med så taskig utrustning då kan du säkert bli naturfilmare med riktiga grejor. Jädra måsar! De är överallt, är extremt efterhängsna, ska roffa åt sig och lämnar bara skit efter sig. Därför kallas karlskogabor för fiskmåsar. Om man sitter vid en vassrugge och metar abborrar som bäst, och det dimper ner en dragg i båten, vad var det? Jo en karlskoging. Om man vintermetar i godan ro, man sitter där och läppjar på varm kakao och gör något enstaka lockryck. Vad är det då som borrar en i stöveln? Jo, en karlskoging!
Haha, jaså? Jag som trodde att det var vi stockholmare som var fiskmåsar, för att vi skränar och skitar ned överallt. Skönt att vi inte är ensamma om det epitetet :)
Skicka en kommentar