Thomas, Sture och Göran

Inlägget uppdaterades 2012-08-31, se längre ned.

2012-08-20:
På sistone har det ägnats en hel del mediatid åt rättsskandalen Thomas Quick/Sture Bergwall och som vanligt är det svart eller vitt som gäller. För några år sedan var han en bestialisk mördare som utan tvivel var skyldig till de åtta mord han erkänt. Idag är han ett offerlamm som suttit oskyldigt inspärrad och som nu är på väg mot sin välförtjänta frihet.

Vi har fått se och höra om ganska ordentliga misstag som begåtts i polisutredningarna kring de åtta fallen och det är väldigt illa, kanske t.o.m. en rättsskandal. Dels för att de riktiga mördarna kan gå fria och dels för att en man kan ha blivit oskyldigt dömd och inspärrad. Observera, kan. Att utredningarna har brister betyder nämligen inte automatiskt att Bergwall är oskyldig till morden, något som det reflekteras väldigt lite över i dagens debatt. Hur det står till i skuldfrågan skrivs det inte så många rader om men det som står mellan raderna är vanligtvis "självklart oskyldig".

Idag bidrar Göran Lambertz med en annan synvinkel på DN debatt och i Ekot. Lambertz listar där fem bevispunkter som utifrån hans perspektiv ter sig svåra att bortförklara med utredningsmissar, det handlar om information som han bedömer att den dåvarande Quick omöjligt kan ha fått tag på genom media eller förhörsledare. Lambertz skriver inte ut det själv men fyra av de fem punkterna härrör från mål där Sture Bergwall nyligen har blivit frikänd.

Edit 2012-08-31:
Idag skriver Göran Lambertz på DN Debatt igen och utökar där sin lista med ytterligare fem bevispunkter som han anser är svåra att bortförklara. Jag tittade därför tillbaka på det här inlägget som jag skrev 20 augusti i samband med Lambertz' förra debattartikel. När jag läser inlägget idag så ser jag att det lätt kan tolkas som en spekulation från min sida i huruvida Quick/Bergwall har begått mord eller ej, det var inte alls det som var tanken, jag är på tok för dåligt påläst i ämnet för att ha mage att göra nåt sånt. Min mening var att kommentera vårt sätt att alltid vrida läget till max åt ena eller andra hållet för att förenkla världen för oss själva.

Nu när det som förr ansågs vara bevisat börjar krackelera så är det enklast för oss att avfärda alltihop som ett enda stort falsarium och utse ett gäng nya syndabockar. Istället för att bura in syndabocken Bergwall så ska vi nu låta huvuden rulla bland dem som var med och bidrog till fällande domar. Att bestraffa syndabockar blir viktigare än sakfrågan för när vi väl bestraffat syndabockarna kan vi lägga alltihop bakom oss och gå vidare.

Kanske borde vi istället försöka se hela bilden och hur komplicerad den verkligen är och se om det finns lärdomar att dra. Ta t.ex det faktum att fyra av Lambertz bevispunkter från artikeln den 20 augusti, som i hans beskrivning ter sig relativt starka, härrör från mål där Bergwall nu trots allt har blivit frikänd. Det tycker jag visar på hur svårbedömda de här fallen tycks vara men exakt vad är det som gör dem så svårbedömda? Går det att bädda för ett bättre läge nästa gång samma sak inträffar?