Stockholmsserenad

Klockan har passerat midnatt men jag kan inte sitta stilla längre. Jag är en fixlös horsare när jag reser mig upp ur soffan och drar på mig dunjacka och snedgångna sneakers. Måste ha tag på Coca-Cola. Fan! Trodde jag skulle klara natten men det var för länge sen sist. Té och chips kan hålla mig max ett par timmar, inte mer. Ut på gatan. Bitande köld och avlägsna ljud av fylla och förfall. Natten försöker sluka mig men kan inte, inte ikväll, jag glider igenom den. Det är brådis, 7-eleven är nog fortfarande öppet men jag vet inte hur länge. Yes, det lyser! Kom igen, snabbt in och sen ut igen, inga misstag. Möter en snut i dörren men han fattar inget, helt upptagen av sin påse med skräpmat. En lönedrönare. Jag fortsätter in, väger sex stycken femmor i handen, alltid pröjsa cash när det gäller. Vill ändå bli av med dem. Blodsdiamanter. Byter smidigt grejer med snubben i kassan, han får mynten och jag medicinen. Flaskan känns välfylld och kall i min hand när jag lämnar butiken, ett tecken på en bra deal. Halvvägs hem kan jag inte hålla mig längre. Stannar utanför en port och vrider upp tvålitersförpackningen. Första klunken är alltid den bästa, det är den som löser gom från tunga och knockar smaklökarna i ett och samma svep. Det är bra Coca-Cola. Inte som från burk kanske, men ändå bra. Jag sluter ögonen några sekunder, låter vågen svepa färdigt. Resten av flaskan ger aldrig samma kick men den rena mängden kommer att göra sitt den också. Jag har märkt att det sällan blir något kvar till morgonen efter nu för tiden. Det har varit så ett tag nu och jag tänker på det en del. Men varje natt viskar samma svåremotsagda sanning: Blodsdiamanter finns det alltid mer av och skam är till för att omsättas.

Egmont graderar

Egmont har såklart rätt. Ett par strumpor är mycket bättre än en kikare. Om man nu inte vill titta på saker som är långt bort förstås men ärligt talat, hur ofta händer det egentligen?

Hatten är min

Har varit lite Händige Herrn här hemma och satt upp krokar i hallen så att mina hattar och halsdukar ska ha någonstans att bo.

Obs, de vaktas av Christina Lindberg med hagelbrakare så försök inget!

Amaryllisexplosion

Ibland när man kommer hem så har ens blommor slagit ut. Sånt är kul.

En vacker amaryllis skulle kanske vissa ta för ett bevis på Guds existens, själv ser jag det såklart som ett tecken på min egen förträfflighet. Det var ju jag som nogsamt valde ut den bästa löken i affären och jag som planterade och vattnade rätt. Cred where cred is due liksom.

Förkunna seklers sorg, förkunna seklers glädje

Fint motto för en teater. Närmare bestämt Stora Teatern i Norrköping (1908).

(obs den lutande horisonten, stylish!)

Nyvår

Vårvibbar i Kyrkviken. Om bara några månader är det påsk.

Jul?

Glöm det, det blir inget!

Jag har spärrat in tomten i en kristallbur på hemlig ort och han kommer inte ut förrän han berättar var han gömt årets julklappar och ger mig koden till släden.

Moahha-haa!

Y3

Norrköpingsjobbet drar ut på tiden. Handlar Y3 på Konsum och kör en nödtvätt i handfatet på hotellet, precis som James Bond hade gjort.

"Ursäkta, kan jag få gå före?"

Mysstund

Snygg pubmat.